Race reports

Som bekant har det blivit en del löpning även på den här sidan jordklotet. När det stod klart att det inte skulle bli något NCAA-tävlande för min del återstod det att ta saken i egna händer. Löpning finns ju som bekant kvar och således även lopp. Back to business as usual. Har blivit några stycken på amerikansk mark. Summa summarum riktigt kul att få tävla lite och få mäta sig lite mot sig själv och även mot andra. Höjdpunkten har nog varit ett collegelopp där jag fick chansen att mäta mig mot motståndet jag inte platsade i, kära Arizona Wildcats. För att det inte ska bli förlångdragen läsning får ni varsinn mer eller mindre kort återgivning av vardera lopp. Varsågoda.

19 September – TMC Tucson 10k. Kuperat millopp och mitt första löplopp på länge. Lite spänt och ovant och framförallt ovant att gå upp strax innan kl 5 eftersom alla löplopp här i krokarna har en förmåga att starta på tidpunkter som iallafall bryter mot ett par männskliga rättigheter. Start kl 7. Lite samma känsla som gryningssträckan på tiomila (eller tjoget för de inbitna orienterarna). Nåväl, bara å göra. Behaglig temperatur om inget annat. Enda direktivet jag fått från Coach Keen var att det största hotet nog skulle vara Harry Mulenga, en kille från Zambia som bott många år i USA. Så var det. Jag och Harry skapade lucka redan efter en kilometer och tog oss an den 4 kilometer långa stigningen under banans första halva. Försökte vara cool när Harry tryckte på och släppte ett tjugotal meter med tanken att jag kunde köra om med fräscha ben när det sen gick nerför. Trots några kilometrar i sub3-fart höll jag dock nätt och jämnt avståndet. Lite ovana och och en stark motståndare, svårt att göra mycket mer. Nr 2, 32:40. 100 USD till reskassan dock tackar man för. Man hatar ju inte det här landets inställning till prispengar.

1 Oktober – Dave Murray invitational. 8k cross country på golfbana mot ett gäng andra collegelag. Jag, Harry Mulenga, och Henry Lelei från Kenya, som nu är goda träningskamrater fick äran att ställa upp unattached i tävlingen. Krispig morgon och en fröjd att testa spikskorna på gräs, och ännu mer av en fröjd att se vad jag kunde gå för mot collegelöparna. Kändes som att jag startade lugnt men ändå fann jag mig längst fram efter bara några hundra meter. Bra svar från benen och skön känsla att styra loppet från front. Höll fronten ungefär halva loppet men tätklungan var ändå relativt samlad men personer hade droppat av en efter en såhär långt. Verkligheten började sakta komma ikapp men gjorde vad jag kunde för att bita i. Fick släppa iväg en tätkvintett och göra mitt bästa för att hålla ställningarna bakom. Gjorde det bra även om jag måste erkänna att jag sakta men säkert började dö inombords. Men hejarrop från Coach och Bernard Lagat kunde stärka mig tillräckligt för att fortsätta bita i. När det nalkades avslutning kändes det som att jag hade koll på grejerna och kunde endast se mig slagen av en av Arizona Wildcats löpare, deras stjärna Shem Kemoi från Kenya. Men de absoluta fartresurserna fanns inte och fick se mig omspurtad av ytterligare två Wildcats sista 200 metrarna. Nåväl. Ett någorlunda statement att jag borde fått en plats i laget om inget annat. Nr 13, 25:30 på 8k.

3 Oktober – Jim Click’s run and roll. 8k väglopp runt University of Arizonas campus. Inte särskilt återhämtad men lika bra att tävla när chansen ges. Bra att få det ur systemet innan uppköringen mot nästa år drar igång. Ytterligare en tidig morgon i själen och hade inte riktigt samma popp i benen. Jag och Harry fick sällskap av starke medeldistanslöparen Terence i tätstriden där jag inte hade mycket att ge när Harry gick ut hårt från start och Terence hängde på. Nåväl. Hursomhelst trevlig tillställning och Terence blev en ny addition till Coach Keens träningsgrupp som vi skrapat ihop efter han börjat coacha mig. Kommer bli en hel del hederligt arbete tillsammans med Harry och Terence under uppsikt av Dr Keen i vinter. Nr 3, 25:59 på 8k inklusive en fin felspringning på slutet som kostade runt 20 s när jag nog var lite väl trött för att orka med färdbeskrivningen.

9 Oktober – Vaqueros CAMPY invitational. Ytterligare ett collegelopp, den här gången i Coolidge, AZ en timme bort, således avfärd 5:00 tillsammans med Harry och Henry och uppstigning okristligt tidigt. Grön golfbanegräs hade bytts mot dammiga vägar kring ett sandtag i anslutning till Central Arizona College. Rätt hög fart från start och Harry gav sig av rätt tydligt. En stor biffig kille gjorde dock honom sällskap första engelska milen och jag var rätt övertygad att denna mänsliga formen av en tickande bomb kommer att spränga sig själv vilken sekund som helst. Jag flåsade honom i nacken och kom närmre och närmre för var kilometer men var sjukt imponerad av att han kunde hålla så länge. Han såg snarare ut som en 400-800m-kille. Han lyckades dock hålla sin lucka ända tills det var en kilometer kvar och då hade jag första parkett till att se hans uppvisning av den sjukaste spurt jag sett där han på något sätt lyckades försvinna ur synhåll, hämta ikapp killen 60 m framför och lämna honom liksom mig i vägdammet bakom. Innerligt imponerad. Nåväl. Kul tävling och OK lopp. Nr 5, 25:45 på 8k. SÅ. Nu har jag tävlat färdigt på ett tag. På måndag börjar arbetet mot våren.

En reaktion på ”Race reports

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s